Vad är KBT?

KBT, kognitiv beteendeterapi, är en psykoterapeutisk behandlingsmetod som innebär att man arbetar med att förstå och förändra tankar, känslor och beteendemönster som inte är välfungerande och därför leder till psykiskt illabefinnande.
Kunskaper, insikter och analys av vad som orsakar och vidmakthåller problemen ligger till grund för val av olika KBT-tekniker för att hantera dem.
KBT är en kombination av kognitiv terapi, som bygger på teorier om tankar och informationsöverföring, och beteendeterapi, som bygger på inlärningsteorier. På senare år har även inslag från mindfulness införlivats i den tredje vågens KBT.

KBT utvecklades först som en metod för behandling av ångestsjukdomar och depression. Nu används den vid många andra tillstånd, t ex stress-och utmattningstillstånd, smärta, missbruk, ätstörningar, vissa personlighetsstörningar och tinnitus.
I riktlinjer från Statens beredning för medicinsk utvärdering, SBU, och Socialstyrelsen kan man läsa om gällande riktlinjer.

Klienten och terapeuten träffas 10 – 25 gånger och arbetar med ett eller flera definierade problem. Både klienten och terapeuten är aktiva och arbetar tillsammans med att kartlägga klientens problem, vad som utlöser dem och vilka konsekvenser det får för individen.
Med hjälp av analysen gör man sedan en handlingsplan.
I KBT arbetar man alltid mot ett bestämt mål, som kan vara minskad ångest, ökad stresstålighet, frihet från depression, eller något annat. Målen ska vara konkreta och positivt formulerade. De ska vara realistiska, möjliga att uppnå, och möjliga att utvärdera.
Handlingsplanen kan innefatta att man t ex lär sig mer om ångest, ökar sina kunskaper om vad som utlöser den och hur kroppen reagerar. Man kan öva att möta ångesten i olika situationer, exponering, för att minska den genom nyinlärning. Man arbetar också med att ifrågasätta och förändra negativa tankar.
Vid depression är beteendeaktivering en viktig teknik för att behandla nedstämdhet, passivitet och och andra depressionssymtom.
I slutet av varje behandlingstillfälle väljer klienten, med hjälp av terapeuten, en hemuppgift till nästa gång.

KBT kombinerar metoder hämtade från kognitiv terapi och beteendeterapi och även inslag från mindfulness.

De mest centrala är:

• beteendeanalys, kartläggning av funktionella- och icke funktionella beteenden
• kartläggning och förändring av dysfunktionellt tänkande
• undervisning, psykoedukation
• sokratiska frågor
• beteendeexperiment
• exponering
• tanke-känsla-handlingsschema
• bli medveten om tankefällor
• beteendeaktivering
• rollspel
• mindfulness
• andnings- och avslappningsövningar

En beteendeanalys är en omfattande analys av en persons problematik. Man kartlägger den aktuella situationen och vilka problem som finns. Det kan finnas ett underskott på beteenden som ger psykiskt välmående, som t ex aktivitet eller socialt umgänge och/eller överskott på beteenden som leder till problem, som att ligga på sängen och oroa sig eller att äta för mycket. Viktigt i analysen är att bedöma vilka konsekvenser beteendet får för individen.
Med hjälp av beteendeanalysen gör man en handlingsplan över vad man behöver arbeta med för att nå målen med terapin.
Beteendeanalysen är en bred kartläggning som även omfattar uppväxt och annan bakgrundsinformation, tidigare problematik och behandlingar, medicinsk information, aktuell situation, suicidbenägenhet, tillgångar, starka sidor, önskningar och drömmar.

Dysfunktionellt tänkande är tankemönster som bidrar till psykiskt illabefinnande genom att leda till känslor och beteenden som inte fungerar väl för individen. Det kan handla om omotiverat negativt tänkande eller att man gång på gång hamnar i tankemönster som inte är välgrundade, så kallade tankefällor.
Dysfunktionellt tänkande finns på olika nivåer: grundantaganden, livsregler och automatiska tankar.
Inom KBT arbetar man med att kartlägga, och förändra de automatiska tankarna som speglar grundantaganden och livsregler.
Grundantaganden har vi ofta med oss sedan vi var barn, men vi får dem också genom olika livserfarenheter. Vi sällan medvetna om dem, om vi inte lär oss att förstå hur de påverkar oss.
Kognitiv omstrukturering innebär att dysfunktionellt tänkande ersätts av mer funktionellt tänkande.

Undervisning, som också kallas psykoedukation, är viktig på flera olika sätt i KBT. Den kan handla om att förstå hur kroppen reagerar vid t ex ångest och därmed göra ångestreaktionerna mindre hotfulla. Den behövs också för att ge en förklaring till hur olika metoder fungerar och motivera varför t ex exponering är nödvändig vid ångest.
Man får generella kunskaper om olika tillstånd, om kroppsliga funktioner och om principer som behandlingen bygger på. Man får också kunskaper om hur man själv reagerar och agerar i olika situationer.
Undervisningen kan också innebära att man tränar olika färdigheter, t ex sociala färdigheter och problemlösningsfärdigheter.

Beteendeexperiment går ut på att testa sina gamla övertygelser och nya antaganden i verkligheten. Man utgår från en konkret situation och kartlägger tankar och farhågor man har inför att göra något. Det kan vara att i en bestämd situation utmana sin sociala ångest, eller något annat. När experimentet är utfört summerar man vad resultatet blev och vad man lärde sig.
Hemuppgifterna ät ofta beteendeexperiment.

Exponering innebär att man steg för steg utsätter sig för det som väcker ångest i syfte att den ska minska eller försvinna genom. Exponeringen ger möjlighet till nyinlärning. Man lär sig att det man fruktar, det som utlöser ångesten, inte är farligt eller i alla fall hanterbart.

Tanke-känsla-handling-schemat är ett hjälpmedel för att samla in negativa automatiska tankar för att kunna identifiera och arbeta med dysfunktionellt tänkande. Med hjälp av det kan man gå igenom olika situationer, tankar, känslor och beteenden. Det är till hjälp både när det gäller att upptäcka automatiska tankar, att granska dem kritiskt, ifrågasätta dem, och att finna alternativa tankar.

Automatiska tankar hjälper oss att förstå hur negativt tänkande, livsregler och grundantaganden påverkar oss, utan att vi är medvetna om det. De automatiska tankarna dyker upp vanemässigt, utan reflektion och förekommer i alla situationer. De kan vara neutrala, positiva eller negativa. Genom att identifiera och ifrågasätta negativa automatiska tankar kan vi förändra omedvetet tänkande som gör att vi inte mår bra.

Sokratiska frågor är utforskande frågor som syftar till att undersöka fakta, resonera kring tänkta konsekvenser, granska argument och motargument och dra slutsatser, som hjälp för förändring. Syftet är inte att hitta en absolut sanning eller några slutgiltiga svar. Det handlar istället om att utforska de olika möjligheter som finns och därmed öka möjligheten att förändra sitt dysfunktionella tänkande.
Den sokratiska frågetekniken är en av hörnstenarna inom KBT. För den som går i terapi innebär sokratisk frågeteknik att terapeuten ställer utforskande, sokratiska, frågor som hjälper klienten att finna sina egna svar. Sättet att arbeta kallas väglett upptäckande eller kollaborativ empirism.