Intervjuer

Snabba bredband och bred reflektion

Mikael Lundahl arbetar som dialogstöd på bredbandssupporten i Teliahuset i Göteborg. Här finns cirka 900 anställda, i en bransch som bygger på snabbhet och effektivitet. Kan österländska berättelser, reflektion och meditation ha någon plats på en sådan arbetsplats? - Absolut, säger Mikael, som coachar medarbetarna på bredbandssupporten i kunddialog och konflikthantering. - Berättelserna ger ofta en inkörsport till bättre förståelse av en situation i nuet. De talar ett annat språk. I enskilda coachingsamtal anknyter han, om det passar, gärna till någon berättelse som känns relevant genom att helt enkelt säga. ”Jag har hört en berättelse… - Samtalen brukar bli väldigt bra då, fortsätter han. De ger ofta upplevelser som är värdefulla för klienten och kan vara en bas för ett fortsatt samtal. Mikael är utbildad mindfulnessinstruktör och har nyligen genomfört en kurs i mindfulness som stresshantering för medarbetare från olika avdelningar på Telia. Man har träffats tio gånger och även här har berättelserna haft en given plats. - Man kan läsa dem tyst för sig själv, men jag tycker att det ger en extra dimension att höra någon annan läsa dem. De blir liksom tydligare då. Jag har läst någon berättelse spontant, när det passat i sammanhanget och gruppen har sedan reflekterat om den. - Mannen med hästarna och Kvinnan vid floden är två berättelser som landat mycket väl, fortsätter han. De har gett deltagarna riktiga aha- upplevelser. En projektledare som hörde mannen med hästarna kommenterade: ”Det är jag i ett nötskal. Jag tar ut alla oro i förskott och stressar upp mig”. En annan kursdeltagare kom till insikt om sitt ältande genom berättelsen om kvinnan vid floden. Har Mikael själv någon favoritberättelse? - Jag tycker om många olika säger han. Både för egen del och för att använda i utbildningar. Många av dem kommer från mindfulnesstraditionen och hjälper oss att bli mer närvarande i nuet, i möten och kontakter. Att hantera krav och stress och ta medvetna beslut.

Mannen med hästarna

I en by bodde en fattig man vars enda tillgång var en vacker häst. En morgon var den borta, försvunnen. – Vilken olycka! sa byborna. Du kunde ha sålt hästen och fått massor med pengar. Vilken olycka! – Det kan vi inte veta, svarade den gamle mannen. Det enda vi vet är att hästen inte står kvar i stallet. Efter femton dagar kom hästen tillbaka med tretton vildhästar. – Tretton nya hästar! Vilken lycka! ropade byborna. – Det vet vi inte, svarade mannen. Det enda vi säkert vet är att hästen är tillbaka. Den gamles son började träna vildhästarna. Han föll snart av en häst och bröt benet. – Vilken olycka! ropade byborna. Vilken olycka! – Det vet vi inte, svarade mannen. Det enda vi vet säkert är att min son har brutit benet, svarade mannen. En månad senare blev det krig i landet och alla byns unga män tvingades ut i armén. Utom den gamle mannens son, efter- som hans ben var skadat. – Vilken lycka för dig att din son bröt benet! utbrast byborna. Han är skadad, men han är kvar hos dig. Vi får kanske aldrig se våra söner igen! Vilken olycka! – Det kan vi inte veta, svarade den gamle mannen. Allt vi vet är att min son är här och att era söner är i armén. Taoistisk berättelse

Kvinnan vid floden

Två munkar var ute på pilgrimsresa. När de gick vägen fram kom de till en flod. Bron som ledde över den hade rasat och vid stranden stod en förtvivlad kvinna. Den ene munken erbjöd sig att bära henne över floden. Han tog henne på ryggen och vadade över. Munkarna fortsatte sin vandring under tystnad. Efter ett par timmar kunde den ene munken inte hålla tyst längre utan sa upprört till sin broder: – Hur kunde du göra så? Du har avlagt ett kyskhetslöfte om att inte ens röra vid en kvinna. Hur kunde du få för dig att bära henne på din rygg? – Jag bar henne över vattnet och lämnade henne på den andra stranden, svarade den andre munken. Bär du på henne fortfa- rande? Zenbuddhistisk berättelse

Ungdomar känner igen sig

Karin Lindfors är kurator på Ungdomsmottagningen I Trelleborg. Hit kommer ungdomar i olika åldrar, de flesta mellan 16 och 18, som känner sig stressade, nedstämda eller oroliga, för att träffa kuratorer och barnmorskor. Karin och en kollega leder en grupp i stresshantering och man brukar avsluta varje gång med att läsa en berättelse. Från början var det tänkt som en avslutning av varje kurstillfälle, men ibland har gruppen fortsatt att prata om innehållet. - En berättelse som fått stor respons är Den fulla koppen, säger hon. En flicka tog upp att det var precis så det kändes i hennes familj, där alla pratade och pratade och var fulla av sitt, men ingen kunde ta emot från någon annan. Det blev en aha-upplevelse för henne. Just det att ungdomarna kan känna igen sig och förstå sig själva gör att berättelserna fungerar mycket bra. - Deras problem blir inte så konstiga, när de kan känna igen sig, säger Karin. Det minskar stressen. Karin använder också berättelserna när hon träffar ungdomar enskilt genom att knyta an till vad någon berättat. - Aisopos fabel Soldaten och hästen är också populär. Den är ibland utgångspunkt för samtal om att ta hand om sig själv och andra. Karins egen favorit är Just nu, berättelsen om den fattige fiskaren som sitter på stranden och njuter av livet som det är just i nuet. Berättelsen är en kortvariant av en berättelse skriven av den tyske Nobelpristagaren Heinrich Böll. - Berättelserna säger mycket, med få ord, säger Karin. Det passar ungdomar

Den fulla koppen

En känd professor kom till en zenmästare för att fråga vad zen innebär. Knappt hade han hunnit sätta sig, innan han började ställa sina frågor. – Du ser trött ut , sa zenmästaren. Låt mig servera dig lite te. – Professorn nickade och zenmästaren började göra i ordning teet. Professorn var otålig. Han hade färdats långt och ville ha svar på sina frågor. Zenmästaren märkte det och sa: – Dina frågor blir besvarade medan du dricker ditt te. – Mannen är galen, tänkte professorn. Hur kan mina frågor bli besvarade av att dricka te? Men eftersom han var trött och törstig efter vandringen beslöt han att stanna kvar för att dricka te. Han skulle passa på och ställa sina frågor under tiden. Zenmästaren kom med kannan och fyllde koppen. Han fort- satte att hälla fastän teet rann över kanten och ner på golvet. – Stopp! Vad gör du? Ser du inte att koppen redan är full? utbrast professorn. – Det är precis som med dig, svarade zenmästaren. Ditt sinne är så fullt av frågor, så det finns ingen plats för svaren. Ända se- dan du kom har huset varit fullt av dina frågor. De har svämmat över hela stället. Gå hem, töm din kopp och kom sedan tillbaka. Skapa plats för tomhet och tystnad inombords. Zenbuddhistisk berättelse

Soldaten och hästen

En soldat hade en stark och vacker häst som bar honom vart han ville. Den förde honom välbehållen genom krigets alla faror och soldaten skötte sin häst som ett dyrbart barn. Han gav sin häst den finaste havre han kunde finna och lät den dricka det klaraste vatten. När nätterna var kalla var han noga med att alltid lägga en varm filt över sin trogne vän. Hästen höll sig stark och pigg och gladdes med sin herre över segern. Men när kriget var över och det var tid att njuta fredens sötma förlorade soldaten intresset för att sköta om sin häst. Nu var det slut med havre och rent vatten. Hästen fick beta nässlor och tistlar på en torr äng och dricka unket vatten ur ett dike. På da- garna fick han slita hårt, dra tunga lass och bära stora bördor. På nätterna fick han sova i ett kallt och dragigt skjul. Så blev det åter krig. Soldaten tog fram sin rustning och sina vapen och gick bort till ängen för att sadla hästen. Satte sig upp och smackade. – Nu rider vi åter ut i kriget! sa han. Hästen sjönk ner på marken och blev liggande. – Den här gången får ni strida till fots, Herre, sa han. Ni har tvingat mig att arbeta som en mula och gett mig mat som en get. Ni kan inte förvänta er att ha en häst. Fabel av Aisopos